I dag öppnade jag min blogg och såg att jag inte hade skrivit något på ett helt år. Det verkar ju som om det inte händer något alls i mitt liv, men så är det inte. Det är bara det att jag inte har kommit mig för att skriva. Har väl kanske haft annat för mig. Det har alltså hunnit gå ett helt år sen sist ett år som har varit ganska bra tycker jag. Vi är väl någotsånär krya både Rolf och jag även om vi har våra krämpor. Min rygg har blivit mycket sämre men när jag sitter så mår jag bra. Det är förstås inte så bra för konditionen att bara sitta hela dagarna men det är ju inte så mycket mera jag kan göra. När jag går så får jag så rysligt ont. Jag har köpt en fiffig promenadkäpp som är hopfällbar så jag kan ha den i väskan när jag inte behöver den. Så har jag ju rollatorn att ta till om jag vet att jag måste gå långt. Den kan jag ju sätta mig på när det blir för svårt. Nog om krämporna.
Vi var en vecka i Upplands Väsby och besökte Martin och Anne-Lina med familj. Det var trevligt. Adrian fyllde 17 så vi blev bjudna på kalas. Så var vi inne i Stockholm där jag hade stämt träff med gamla vänner. Det var så roligt att prata med dem, det var ju så länge sedan sist. På vägen upp hälsade vi på kusin Maj-Lis där jag köpte en jättefin kossa som hennes man Willy som är konstnär hade gjort. På hemvägen besökte vi gamla grannar som vi inte heller hade sett på rysligt länge. Ja det var en trevlig resa.
Nu är hösten verkligen här och i dag har vi börjat plocka in sommargrejorna från trädgården. Det känns lite vemo digt. Vi har haft många sköna stunder i vår nya uteplats så vi har något att längta till.
.
